♥ Lindas Funderingar ♥

Onsdagen den 28 oktober 2009 hände något som alla väntat på , men som ingen hade trott att ännu skulle ske.



Det började ca. klockan 11 på dagen. Mamma fick ett samtal från mommos granne om att mommo inte öppnade dörren. Och att hemhjälparna hade kommit med maten men inte slapp in..
Mamma som hade varit borta från arbetet i två dagar hade inte tid, så hon ringde moster å sa om hon kunde fara upp och titta till mommo. Men mamma kunde inte koncentreara sig så åkte dit hon också.

Då de kom dit hade mommot yrat. Hon viste inte hur eller när hon hade gått och satt sig på soffan i jillestugan.. Men där satt hon. Eller rättare sagt så låg hon . Hon låg på soffan med huvudet fast klämt mellan soffgaveln och väggen.. nee jag förstår inte riktigt hur det har gått till.. Men så hade hon säkert försökt ta sig upp, men inte lyckats. Hon hade nattisen på sig och stumpbyxorna... Så antingen har hon varit påväg att klä av sig eller varit på väg att klä på sig. Hon hade lagt en påtta framför sig på golvet. Så hon måste ha mått dåligt - säkert varit på våg och gå och sova men sedan satt sej ner vi jillestugan ,för det är närmare till wc därifrån...
Vi vet inte vad som har hänt , vi kan bara anta. Eftersom mommo själv inte visste vad som hade hänt..

Iaf. så åkte mamma och moster till hvc där de testade sänkan. Som var aldeles för hög - vilket tyder på en infektion i kroppen..
Så de tog ambulansen till sjukhuset där läkaren konstaterade att hon hade urinvägsinfektion. Så hon fick antibiotika mot det. Sedan konstaterades det att hon hade en infektion på lungorna också. Så hon fick en antibiotika till.. Så hon fick två antibiotika i sej.

Mommo fick lite mat och bekymrade sig över om mamma och moster hade fått någonting i sej.
Just då kom sköterskorna in och skulle titta till mommo. Så då gick mamma och moster ner för att dricka lite kaffe. De var borta i en halv timme. Då de kom tillbaka var fortfarande sköterskorna där. De sa att hon hade spytt en gång. Efter det så satte sig mamma och moster ner. Mommo spydde en gång till och sköterskan sa att " Nu förlorade vi nog henne "........................

Bara sådär .

Vid ca. 20 tiden dog mommo.
Allt gick så snabbt så det är obegripligt.

Det som är så konstigt är att mommo har annars alltid varit frisk. Hon har bara haft lite sjuka knän. Annars inget fel.

Läkaren tror att hon dog för att hon tidigare har haft urinvägsinfektion , men antibiotikan har säkert inte bitit på de gångerna. Så istället har urinvägsinfektionen spridit sig till lungorna... Njurarna hade troligen också gett upp. Hennes kropp klarade helt enkelt bara inte av denhär infektionen...

Mommo blev 91 år gammal.
Med tanke på hennas ålder så tycker säkert många att ' jaa inte så konstigt att hon dog ' .. Men mommo hade många år kvar att leva. Hon var helt frisk sådär annars. Om hon inte hade fått urinvägsinfektionen första gången skulle hon leva ännu.

Var det än var som mommo dog av så är det så obegripligt. Det går inte att förstå.
Mommo som alltid ringde och frågade vad man gjorde och hur man mådde. Och själv var man alltid så stressad så man svarade snabbt och enkelt ....
Mommo som alltid satt vi sin stol och tittade ut genom köksfönstret.
Och mommo som alltid ringde då jag jobbade för att kålla hur sent jag ska vara den här gången då. " Jaa de börjar no bli kvällen nu ! "...

Alltså man förstår inte. Man förstår helt enkelt inte.
Hur kan en så frisk och kry människa bara dö bort från en sådär .

Mommo hade ett sånt vackert leende.. :)

Mamma pratade med mommo hela tiden , och ingen - ja inte ens läkaren - hade trott att det skulle gå så här..
Men då mamma frågade om det tog någonstans , så svarade mommo bara att nee allt r bra hon har bara lite sjukt i knäna. Så mommo hade inga dödssmärtor, vilket är bra. Hon bara somnade in.

Mamma åkte till sjukhuset i tron om att hon skulle ha mommo med sig hem igen. Eller att mommo skulle stanna på observation i någon dag. Som annars hon har gjort. Hon har varit inne på sjukhuset förr för lite olika små besvår. Fått medicin och åkt hem..

Mommo har aldrig tyct om läkare och sjukhus och hon har alltid velat vara där hemma. Dö i sitt hem . " Mitt hem är min borg " .
Och precis som hon ville. Inte dö i hemmet iaf. Men hade hon inte haft en granne som hela tiden tittade till henne så hade vi kanshe inte hittat henne förrän hon hade vari död.

Mommo fick leva ett långt liv,och hon fick bo hemma.


Mommo log ända in i det sista.

Älskade mommo. Vila i Frid ♥